Måndag igen

Det är en ny arbetsvecka, IGEN.
Dagarna bara går och går.
Jag vill att det skall hända något som jag kan leva på.
Visst vänner och härliga besök hos dessa, det ger en släng av läkande krafter.
Men jag vill ha mer.
Jag kräver mer!

"Ett liv utan krav är som sommar utan sol och vinter utan snö, och vem vill leva så?"

Jag begär sol när jag har semester om sommaren, jag kräver några dagars vita vyer om vintern.
Jag kräver att få le med mitt hjärta ännu en gång.
Jag kräver!

Jag tänker på vad jag vill med livet ofta. Vart jag vill nå och hur jag vill nå dit.
Jag tycker alltid vägen till ett mål är så ofantligt lång. Min är kantig, bergig, krokig.
Jag kräver att för en jävla gångs skull få en rak, snabb, och behaglig väg att vandra på!

Är det liksom inte tid, min tid att få kräva lite och att ha lite högre krav?
Jag tycker nog det!