Pissdag

Idag har varit en sån där härligt underbar piss dag!!!!
Ni vet när inget någon säger får en att le, på riktigt.
Dagen på jobbet har varit extremt påfrestande för mitt hjärta. Man vill så mycket och man kan göra så lite. I såna situationer så känner jag bara för att fly. Och då känns det så orättvist att mitt barn är död medan det finns barn som behöver sina vuxna nära. De som inte får det. De som ej har tid för sina barn. Då blir jag arg och ledsen. Att se i ett barns ögon hur illa det mår får mig att må sjukt illa.
Och jag blir ledsen och arg. SÅ!

Sedan, är det bara så sjukt jobbigt ibland.
Att stå här som jag står.
Jag vill komma vidare men gör det ju inte på ett tag som de flesta jag känner vet.
Måste avvakta och tiden dit känns så himla långt imellanåt.
Stå ut, håll ut!
Ja jag vet. Det kommer en bättre tid.
Men varför skall vissa personer behöva kämpa så mycket mer än andra?
Och varför behöver jag vara en av dem?
Jag vill få glida på ett bananskal genom livet för en gång skull.
Ska det vara så svårt?

Lasse lindh har en oslagbar textrad som lyder:
"Jag är bra på att vara själv men dålig på att vara ensam, Jag känner mig bara så jävla tom ibland".
Och ja det är väl det problemet gäller.
Jag har massor underbara fina människor runt mig, Tilda, Jossan, Syskon, Jess, Becca, Pia, Thomas, Anna, med många många flera.
Och jag är absolut inte själv här i världen. Jag har många som backar upp, ställer upp och finns där.
Men ibland med mina tankar känner jag mig bara så förbannat ensam och det gör mig så förbannat tom.
Jag tänker FÖR mycket.
Känner mig som en komplicerad jävla geleklump som drar åt mig allt damm som bara går att dra åt sig.
Sen när jag väl behöver damma av mig är det så ingrott att jag inte vet hur jag skall få bort det.
Och jag orkar inte ha det så längre.
Jag orkar inte fundera över det mer.
Jag vill bara få fly, fly bort från mitt liv.