Halloj på er alla ute i cyberrymden!
Idag skiner solen, det är knappt 7 minus grader och jag är "ledig". (Vilket betyder sjukskriven då...)
I helgen var jag och älskling med svärföräldrarna i vaxholm och sov på hotell. Underbart att bara få komma bort en liten sväng samtidigt som jag har världens seperationsångest från min lilla byracka.
Konstigt hur ett litet djur kan hålla en hjärta så hårt.
Tänk det är bara 6 veckor kvar tills vi skall flytta. Det kommer bli så underbart. Ett steg utanför dörren och där kan jag sitta i solen och filosofera. Nomore betong! Vad underbart det kommer bli, så fantastiskt. Tänk vad livet gör snabba vändningar. Jag är så tacksam för att livet valde att göra en sådan bra vändning som nu. Annars är jag ju rätt van vid att det är tråkiga händelser och ångestframkallande madrömmar som uppstår.
Nu blåser livet i rätt riktning och jag älskar varje minut av den vind som drar förbi. ÄVEN de stunder så graviditeten smärtar mig fysiskt så jag vill kräkas. För allt det där går över när lillkillen sparkar och boxar sin mamma i magen. Då uppryms jag av en enorm kärlek bara.
Jag önskar jag kunde beskriva hur bra jag mår och vilken olik sits jag sitter i jämför med hela mitt övriga liv, innan detta... men det går inte. För jag finner inga ord.
Härligt gumman!
SvaraRaderaJag trodde aldrig för ett år sedan att jag skulle sitta här, med en livs levande, underbar lillebror och känna lycka igen. Sorgen och saknaden finns kvar för alltid, men vi har också så mkt glädje.
Vi har mycket att vara glada för du & jag, våra underbara barn, i himlen och på jorden och deras goa pappor =0)