Att komma till insikt

Senaste dagarna, veckan har jag kommit till insikt. Detta med att skaffa barnvakt för att bara vara med storebror är verkligen någonting vi bör anamma. Förut sa jag alltid att nej, det skulle inte kännas rätt, man lämnar ej bort om man inte måste.
Måste, det där ordet får det att krya inom mig.
Klart vi inte måste ha barnvakt till Agnes och hitta på eller bara vara med Adrian, men vi bör...för hans skull.

Vi brukar dela på oss, tar varsitt barn då och då för att det ibland blir lugnast så. Men senaste dagarna har det grott i mig att vi behöver göra något tillsammans, med vår son. Han förtjänar vår fulla uppmärksamhet på samma sätt som Agnes får vår uppmärksamhet mest hela tiden.
Tänk att få känna sig i centrum, få bestämma och få prata med sina föräldrar i lugn och ro när man är van vid att bli avbryter,  bortknuffad ur knät och alltid ger med sig för att det är bäst så!
Jag behöver också få ge Adrian detta. Det har gått så långt i känslan att jag funderar på om vi 1 gång i månaden ska försöka få avlösning. Antingen genom kommunen eller att vi löser det själva.
För Adrian skull men även för oss föräldrar. Vi behöver få känna att vi ger han det värdefullaste vi kan, vår tid!
Han förtjänar det och han förtjänar att få vara bara han. Inte vara storebror som tassar på tå eller som får "stå ut"!

Ikväll ska jag ta en diskussion med Daniel och se hur vi ska lösa det.
Kanske kan man också då och då ta en dag ledigt från jobbet och förskola tex. Vi har ju båda 2 föräldradagar kvar!
Vi får se.
Men tanken gror!