Jag sitter i soffan och tänker på lite allt möjligt. Dels tänker jag på hur motiverande en rejäl viktnedgång, SNABB viktnedgång är. Alltså jag är super motiverad nubliven singel och allt. Men ändå fuskar jag och får lite små ångest efteråt. Jag måste verkligen sluta. Har bestämt mig för att på Måndag skall jag köra lite diet med bara dryck och grönsaker. En vecka bara, för att minska lite på intaget så att det går lättare sedan. Inget mer godis, inget överhuvudtaget som inte är bra.
Nästa vecka kör jag även igång all den där motionen som jag startade med tidigare.
Nu har jag inget att skylla på längre, jag mår okej och behöver INTE tröstäta...
Vädret har blivit stabilt och fint, det går helt utmärkt att gå en timme om dagen.
Jag kanske borde skriva om detta i min viktblogg istället men jag tar det här.
Tänkte mig som så att jag tar promenad från tåget till jobbet VARJE morgon (Får endast fuska på Måndagar min hatdag).
Sedan åker jag hem och tar med mig lilla hunden ut en timme.
Blir super bra!
Motiverar mig själv med att nästa gång jag träffar en viss person vill jag slå honom med häpnad (även om jag vet att han tycker jag är fin som jag är nu). Jag vill känna mig säker nog på mig själv och min kropp att jag vågar ta för mig lite. Känna mig vacker.
Jag vill ner 10 kilo till, men MINST 8.
Det skall bara gå.

Min systers presenter som hon skall få när hon fyller 30 är klara. Så jävla bra presenter! Detta har jag gjort bra.
Undra om hon är nyfiken.

Igår när jag och Rick satt på bussen och jag berättade om vad Alva min systerdotter sa:
"Vad apan gör?" När hon såg en neger på tvn. Eller ja, en svart person då... Hehe
"ÅH kan hon prata nu" sa Rick.
Jag svarade att det kunde hon och att om Noel hade levt hade han också börjat prata nu... Då satt vi tysta en stund...jag tror Rick tänkte precis som jag. Jag tänkte på hur han skulle ha pratat, sett ut och hur roligt vi hade haft åt honom, med honom.
Jag saknar Noel.
Mycket.
Hela tiden!