Borde kanske

...Alla som varit med i denna svängen vet att man bygger upp en sand fylld av hopp.
Hopp om att det skall växa ett litet syskon i magen.
Så för varje dag som ens mens uteblir växer det där förbannde hoppet.
och så när det gått flera dagar sedan mensen skulle ha kommit så dyker den upp och man slåss ner till marken. IGEN.
Ingen förutom dem som kämpat så vet hur det känns.
Man blir arg när man ser hur lättvindigt det görs aborter.
Man blir arg på alla små barn som ligger runt med varandra utan preventinmedel och blir med barn hux flux.
Och man själv.
Man kämpar på, själv eller med hjälp från sjukvården.
Vart ligger rättvisan i det?

Jag har INTE fått min mens ännu. Skulle ha haft den i fredags.
Men jag vet att jag kan vara oregelbunden.
Jag vet så därför låter jag bli att bygga höga slott av hopp.
Men ändå.
Man kan inte sluta tänka "tänk om".
Jag kan inte sluta hoppas lite i allafall.
För tänk vad underbart om jag fick slippa tabletterna.
Alla Vultraljud.
Alla sprutorna.
Men så vet jag också att jag aldrig någonsin har tur...
Och då återgår jag till att vänta in mensen.