Funderingar

Har aldrig någonsin (Har jag nu gjort det någongång så har det varit vid extrem fall) dömt någon.
Och nu i denna sitsen jag hamnar allt djupare i så vågar jag knappt berätta vad för sits det är.
Folk dömer.
Inte nödvändigtast att de dömer just mig men andra iblandade. Men jag blir också dömd, som dum, naiv och blåögd. Det är jag säker på.
För så känner jag inför mig själv att jag kanske faktiskt är.
Men ändå säger min magkänsla mig något helt annat.
Och jag brukar alltid lyssna på magkänslan och de gånger jag EJ gjort det har det gått åt helvete.
Märk väl det jag skriver det har gått åt helvete när jag ej lyssnat på den.
Som exempel
Noel dog, hade jag lyssnat på magkänslan hade jag stått på mig med att ngt kändes fel
Flytten dit, till psykot... ja det gick ju som det gick!

Så återigen till magkänslan. Jag kan ha fel,det är jag medveten om. Men känslan jag har säger mig att jag agerar korrekt, eller iallafall gör en korrekt bedömning av läget.
Jag tror inte på vad som helst eller på vem som helst men jag vågar faktiskt tro på detta.
Och den dagen då jag ej gör det längre då springer jag, långt,långt bort.

NU ska jag crima med min kära T =)