Det finns så mycket i mig...

Det finns så mycket i mig som aldrig kommer att få utlopp.
Det finns så mycket kärlek i mig som aldrig får visas eller ges på det sättet jag vill.
Det finns så mycket jag vill säga och så jävla lite som kommer ut.
Jag saknar dig!
Det mest välanvända ordet i min vardag.
Jag saknar min pojke.

Jag vet inte hur eller när eller om jag i slutändan klarar av denna smärta. För den gör så ont. Den tar tag om en likt ett strypgrepp och släpper inte taget.
Och det gör ont.
Ont att minnas, ont att INTE minnas. Ont att sakna och det gör förbannat ont att älska någon så mycket som man inte får vidröra.

2 år, det är snart två år. De säger att sorgen blir lättare och det kanske är sant. Men när då?
Jag tänker varja dag på alla saker vi skulle ha fått uppleva.
Hur du skulle ha sett ut nu, hur vi skulle ha lekt, tjivats och hur du skulle ha varit min hela vardag.
Min älskade pojk.
<3
Mitt hjärta!

Min saknad och min smärta, min sorg och mina tårar. Det är min kärlek till dig.
Och av dessa 5 ingridienser har jag en hel drös!