3 år

Hipp hipp hurra!!!
Igår fyllde min kära lilla son Noel 3 år.
3 år. Tänk vad tiden går... men ändå inte.
Igår träffade jag och Adde Rickard i Södertälje. Vi promenerade i det fina höstvädret tillsammans. Handlade presenter och blommor och gick sedan till minneslunden.
Det var en fin dag och jag är så tacksam och glad att jag och Rickard spenderade den tillsammans. Känslosamt! Enormt känslosamt!

3 år. Vi pratade om när jag bar dig, om de minnen vi har. Vi skrattade för att i nästa sekund sätta skrattet i halsen och minndes och kände den sorg vi båda delar. När du försvann Noel, så tog du en stor del av våra hjärtan med dig dit du for. Och vi saknar den framtid vi ville dela med dig och vi saknar den förväntan inför din ankomst.

Älskade fina pojke. 3 år sedan du försvann.
Första året hörde många av sig från familjen.
Vi hade kalas för dig.
Nu när det gått 3 år verkar inte många minnas din dag.
Ingen skulle glömma Adrians dag, varför tror de att det är okej att glömma din dag?
Jag skrev om din dag på facebook och alla möjliga människor skrev en liten hälsning. Främst mina fina underbara änglamammors vänner som vet vad jag går igenom. Men även andra vänner.
Rickard och jag pratade om det.
En farmor som ej hör av sig. En farfar som ej ringer.
En morfar som inte skickar ett kort och en mormor som inte skickar en hälsning.
Fastrar, mostrar och morbröder som inte minns eller kommer ihåg.
Det skulle ha betytt så mycket.
En liten liten hälsning.
Skulle gjort sådan skillnad för oss, dina föräldrar!

Vi minns dig och vi kommer ihåg.
Vi älskar dig och vi sörjer dig.
Vi firar dig och ditt minne.
För vi är dina föräldrar och för alltid är du vår dyrbare son.
Nils Noel Gunnar Stenberg.
RIP

Tack alla som hörde av sig, som skänkte oss en tanke, som delade tankar och ömhetsbevis för vår son.
Ni är ovärdeliga!