Åker hem imorgon.
Skall bli skönt, men samtidigt skulle jag vilja stanna längre.
Skönt att komma till sin egna säng, sina egna tider.
Härligt att få träffa vännerna.
Och bra för hjärtat att få åka ner till minneslunden en stund.
Men det andra vet jag inte!
Vi har pratat lite på telefon under denna vecka jag varit borta, sms en aning.
Men han är så kort och trist emot mig.
Är man det mot någon man för inte så länge sen sa sig vilja gifta sig med?
Nej.
Jag kommer nog snart tröttna på den attityden och den kärlek jag känner för denna man, kommer visserligen aldrig försvinna men den kärleken kommer bli trött på att försöka få visas utan gensvar.
Känner mig starkare.
Men det är NU.
Imorgon får jag en kram, är det lika enkelt då?
Godnatt gott folk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skicka en tanke eller två...