söndag 9 februari 2014

Det går upp och det går ner

Ibland är livet så jävla lustigt. Jag har allt att önska. Barn, hem, jobb, man. Men ändå...jag vill ha mer. Eller på ett annat sätt. Förändring.
I och med min träning förändrar jag mig själv, på många sätt. Men när man står där redo för förändringen och allting annat bara...är...å blir jag så frustrerad.
Vardag. Den är ok att den finns men vad gör vi med den?
Låter den bara gå, gå,gå försvinna.
Förstå vad mycket tid som bara går åt för att man bara hastar med den.
Tiden är så dyrbar. bejaka. När bejakade jag senast?
jag tycker ju om att bejaka, att stanna upp och bara finnas. Det var evigheter sen som jag gjorde det. Och jag behöver det.
Ibland behöver jag vara i fred också, det är därför jag sitter här med ögonen i kors framför datorn och skriver.
Skriver. När skrev jag sist? Alltså skrev, så där som jag gjorde? Länge sedan. Och jag har behov, behovet att få uttrycka mig till någon som inte dömer mig. Pappret.
Jag behöver få hitta den del av mig som jag tappat på vägen.
Ifred.
Ibland mer ifred än vanligt.

Livet går upp och ner. Hela tiden Jag vill ha det stabilt.
Stanna upp och se...
Lördagstankar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en tanke eller två...