2009 the summering!

Så var det ett nytt år igen.
Tiden går fort och åren springer förbi.
2009 var ett år där det hände mycket.
Här kommer min summering av det som var, Månad för månad!

Januari:
En livskris. Jag och Rickard, Noels pappa hade brytit innan jul och Januari bestod av att TRO att jag mådde bra. Gjorde några konstiga saker, hörde av mig och sökte tröst hos helt fel människa.
Men som tur var tog det ej lång tid innan jag bröt allt med detta destruktiva beteende även om det innebar många, många tårfyllda nätter.

Februari:
Någonstans i slutet av februari så träffade jag en man. Jag kom att falla rätt hårt för honom och hans personlighet. Det utvecklades aldrig till en relation. Utan avslutades innan det hann bli mer än kramar och djupa samtal. Men denna människa hade ändå ett stort inflytande. Han fick mig att inse att jag var värd att betyda någonting, att jag var värd ärlighet och en hand att hålla i.
Mitt möte med Andreas var början på en självutvecklande period hos mig som jag är evigt tacksam för.

Mars:
Jag åkte till västkusten. Träffade Donny, himla många år sedan sist. Vi bakade pizza och jag skar tomaterna helt fel. Som vi skrattade. Jag stannade i några dagar sedan bar det av till mamma. Det var ett tag sedan jag umgicks med mor också. Detta möte med henne dena gång fick mig att inse hur mycket hon på senare tid kommit att betyda för mig. Vi har haft en tuff relation. Där jag inte känt mig bekväm, men nu 2009, att sitta i samma soffa som min mor, det gjorde mig glad. Jag är så glad att hon finns!
Så kom det STORA mötet!
PIA!
Vi förenades i sorg 2007 och detta var första gången vi skulle mötas i det verkliga livet.
Jag åkte hem till henne i västra frölunda där vi avnjöt kaffe och tittade på bilder på hennes vackra, fina dotter. I famnen låg Liam och sussade så sött och gud vad kärlek det fanns i det där rummet den dagen. Vi besökte även lilla Livias grav. Fina underbara Livia!

April:
Hurra, Hurra! Jag fyller år. Inget att fira direkt men ändå.
2 år sedan jag blev gravid med Noel. Det kändes tungt. Men inom mig hade en styrka börjat växa. Jag körde min egen stil på min egna väg. Raka rör och öppna kort var min melodi. Jag började må bra med mig själv.

Maj:
Snart sommar och semester. Det braiga inom mig fortsatte.
=)

Juni:
Juni, månaden då det hände, det som kom att förändra mitt liv.
27 Juni bjöd Josefin ut mig på middag. Vi drack vin och pratade kärlek och icke kärlek. Hon pratade om sitt onda hjärta och vi bestämde oss där och då för att leva singelliv ihop...
På kvällen begav vi oss ut för att dansa och på skämt raggade vi killar. För att leva singelliv, så raggade jag verkligen på fel kille.
Det slutade med efterfest och för många goa skratt för att kunna släppa dena kille ujr sikte, så vi bestämde oss för att ses igen. Och det gjorde vi.

Juli:
Semester! Jag åker ner till Lena i småland. Innan dess har jag hunnit träffa Daniel 2 ggr och jag har hunnit bestämma mig för att det är honom jag vill ha.
När jag kom tilbaka från småland så visste jag att det beslutet att träffa honom igen var det bästa jag tagit.
Kärleken var oundviklig.

Augusti:
5:e, Jossan fyllde år. Vi drack vin hemma hos Daniel. Denna dag sa vi att vi var ett par.
Någonstans veckan efter så hände det tydligen någonting...

September:
Dalarna! Jag och Daniel åker till dalarna och umgås helt själva utan någon som helst konstakt med omvärlden. Vi bestämer att VI är så rätt för varandra.
Konstiga saker sker med min kropp. Brösten verkar större och jag mår illa.
Måndagen den 9:e blir det ett plus på stickan.
Jag får mer eller mindre panik. Daniel blir mer lugn.
Kan såklart inte bli ledsen men så rädd och så himla nervös.
Någon vecka senare bestämmer vi os för att bo ihop.

Oktober:
Den 11:e fyller Noel 2 år. Det gör ont i hjärtat. Jag och Rickard är hos Noel och tänder ljus. Älskade lilla fina pojke.

November:
Dagarna lunkar på. Jag har ont i magen och är rädd att något skall hända med bebis i magen!

December:
Efter att ha sett lillkillen i magen så lägger sig ett lugn. Är fortfarande nervös och rädd såklart men han var frisk och levde på och sparkarna börjar kännas mer och mer.
22:e december känns sparkarna så hårt att Daniel känner dem också. Fina unge.
Vi köper större bostad och inväntar 2010 med stor förhoppning om att 2010 kommer bli ett ännu bättre år...


VÄLKOMMEN 2010 och Grattis framor som fyller år idag...