torsdag 1 september 2011

Segare än seg


Förr, älskade jag att blogga till den del att jag bloggade mest hela tiden. Nu räcker inte tiden till och i och med det så minskar liksom motivationen.
Men jag älskar fortfarande att skriva därför känns det så dumt och irriterande att jag inte ser till att fortsätta. Brukar ju må så mycket bättre efteråt!

Snart är det dags för lilla Agnes att komma till oss. Om två veckor exakt idag skall vi in för att bli igångsatta. Tiden har gått så väldigt snabbt att jag knappt hunnnit reflektera över att det faktiskt kommer att finnas ännu en liten människa att älska och vårda.
Jag har funderar mycket på hur sjutton man ska kunna älska någon lika mycket som man redan älskar Adrian. Klart kommer det bli så, men det känns ändå som en omöjlighet.

Och snart är det Oktober igen. Oktober innebär att Adrians och Agnes storebror fyller år. 4 År blir det den 11 Oktober. Helt sannslöst vad tiden har gått fort.
Jag tänker givetvis på Noel varje dag men jag har verkligen lärt mig leva med att han inte finns. Har liksom "förlikat" mig med att han aldrig kommer att springa runt här och busa med oss. Det känns tungt, riktigt sorgligt men han finns ändå med oss i våra hjärtan!
Även i år skall jag träffa Noels pappa. Det blir att köpa presenter och äta lunch ihop för att sedan gå till minneslunden. Det känns så skönt att veta att vi fortfarande vill dela denna dagen tillsammans. En självklarhet för mig men inte för alla.

Adrian har börjat förskola och jag trodde jag skulle ha mer ångest över det än vad jag har. Han trivs så himla bra óch jag märker att han mår bra av all stimulans och alla saker man får göra där. Precis vad han behöver. Det är ju iallafall betydligt roligare att vara där än med denna tjocka mamma som knappt kan röra sig.

Efter att Agnes kommit till oss tänker jag göra något drastiskt för att inte bli gravid igen. För nu räcker det. Nu är det tredje gången och det är bra nu. Jag hatar att vara gravid även om jag älskar resultatet. Men jag orkar inte mer. Min kropp vill inte mer. Har ont i varje del av den och jag ska ta tillbaka mig till den kropp jag vill leva med.
Då blir det hårdkörning med GI och bloggande i min andra blogg "Kampen om mina gamla jeans". Hade ju precis startat den när Agnes blev till, så det får bli nypremiär på den sen.

Nu får det bli lite lunch sen är det dags att bege sig till SÖS på sista barnmorskebesöket samt Ultraljud.
Tjing

3 kommentarer:

  1. Anna J ( Eller ska jag skriva E numera?)1 september 2011 kl. 22:50

    Tiden går verkligen fort, ibland behöver man stanna upp för att andas, även om allt som sker är positivt. Man måste orka med sig själv. Det låter underbart att lilla Agnes snart är här, ser fram emot att höra ifrån dig sen hur allt har gått. Även om vi inte hörs speciellt ofta så ska du veta att jag saknar dig och önskar att tiden räckte till mer eller att jag åtminstonne bodde närmare Sthlm. Du är guld värd, glöm aldrig det! KRAM

    SvaraRadera
  2. ja skriv E Anna =) Thats u now! =)

    Ja jisses tiden bara rinner iväg... Å vi måste snart se till att synas. Saknar dig också my love <3

    SvaraRadera

Skicka en tanke eller två...