söndag 21 december 2008
Våra änglar förde oss samman!
Det finns så många människor jag aldrig skulle ha mött om Noel hade funnits hos oss.
Givetvis skulle jag mest av allt vilja ha honom hos mig men när jag funderar på tex Pia, my LOVE(!!) eller på de andra underbart vackra personena som jag stött på. Fått en relation till, då kan jag inte se mig i ett liv utan dem.
Många människor, många möten har blivit vackra minnen, fina människor har gjort entre i mitt liv.
För vi delar på någonting som bara vi kan förstå.
Saknaden av våra barn.
Sorgen förde oss samman.
Trots att ingen av oss vill sörja, alla vill vara lyckliga med sina/våra barn i famnen är jag säker på att vi alla är glada att vi i sorgen mötte varandra.
Tack underbara människor.
Tack alla änglaföräldrar för det ni gett mig.
Stöd!
Kärlek!
Era tårar!
En famn att luta sig emot!
Tack för att jag har fått lära känna era barn, era änglar.
Tack för att ni tagit emot min Noel till era hjärtat.
Ni är värda allt guld i världen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag blir rörd till tårar över dina fina ord, du underbara mamma och vän!
SvaraRaderaOch visst är det sant, våra änglar förde oss samman. Det är en gåva.
Kram och God Jul min fina vän! Jag är glad att vi har hittat varandra!
Även jag blir rörd av dina fina ord.
SvaraRaderaTack för allt stöd och uppbackning jag fått under den svåraste tiden i mitt liv.
Hoppas verkligen att 2009 blir ett bättre år för oss alla som behöver få mer glädje i livet.
kramar i mängder
*kram*
SvaraRaderaDu har blivit en otroligt viktig person i mitt liv med! Tänk vilken värld som öppnades för oss när våra barn blev änglar! Jag är så otroligt tacksam för att du finns, som är ett stöd och en glädjespridare!
Kram från Rebecca
Ja, våra barns änglaskap har faktiskt påverkat saker och ting i en positiv riktning -en änglamamma sade en gång att hon kände det som att hennes döttrar satt på hennes axlar och petad henne i rätt riktning -och jag kan inte annat hålla med.
SvaraRaderaHur kommer det sig annars att just hon och jag fick änglar, på exakt samma dag, och att hon arbetar på den lilla orten som jag bor, när vi båda bor (jag bodde) i den jättestora staden....?
Nej, visst petar nog våra barn lite på oss så att vi ändå skall hålla oss på rätt köl... ;.)
Ofta när någon frågar min man hur det är så brukar han säga "huvudet upp och fötterna ned" och ja -det klarar vi i alla fall av... vissa dagar.
Idag skall vi åka till flickorna och ge dem sitt julaftonsljus (inlägg: Min man har varit otrogen) och sedan ikväll kommer resten av maffiafamiljen och så skall vi dricka glögg och äta lussekatter hos flickisarna och pynta lite.
Deras egna julgranskulor hänger nu i den gröna granen, kulor som förhoppningsvis deras jordsyskon en dag kommer att hänga upp.
Har Noel en egen kula? Om inte så köp bara en kula (rek. plast) och bokstäver från Panduro (vi köpte glitter) eller glitterlim och sedan sätter du dem på kulan... vi och våra barn har varsin kula och vi hoppas på att det fylls på i granen... någongång...
Ta nu hand om dig och Noel!
Massa kramar