Snart är det två rå sedan vi förlorade vår son. För alltid min först födda son.
Jag saknar honom. Hela tiden.
Min lilla pojk som togs ifrån mig, jag saknar honom så extremt mycket!
Jag önskar så att jag fick vrida tillbaka tiden och göra om så att allting blir rätt.
Det är jobbigt att bära en saknad man vet aldrig någonsin lättar från ens bröst.
Och så längtar jag.
Tills när nästa lilla busfrö vill titta ut.
Jag längtar så enormt mycket.
Mycket oro över att behöva förlora igen.
Mycket längtan som gör tiden alldeles för långt bort
Saknad och längtan. Två så otroligt olika känslor som blandas om i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skicka en tanke eller två...